1. Shutter Island

Det första som griper tag och lockar in en i Shutter Islands intrig är musiken. Den är påtaglig redan i den inledande sekvensen då polismannen Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) och hans partner Chuck (Mark Ruffalo) via en dimmig färjetur tar sig till den ö som delar namn med filmen. Daniels har kallats till platsen för att utreda ett försvinnande från det mentalsjukhus vid namn Ashecliffe som är beläget på ön. Det är en kvinna vid namn Rachel Solando som till synes spårlöst rymt från den hårt bevakade institutionen. Att Daniels är en man med en hel del i det mentala bagaget blir vi snabbt varse. Genom oerhört välgjorda minnessekvenser, där Scorsese ännu en gång visar att han bemästrar filmmediet till fullo, får vi veta att Daniels plågas av såväl minnen från sina upplevelser från Dachau under kriget som av sin hustrus tragiska bortgång. Med Shutter Island ger sig Scorsese – med sin adept Leonardo Dicaprio i huvudrollen – i kast med mentalsjukhusmiljön, vilken före honom utforskats med framgång av regissörer som Milos Forman och Samuel Fuller i filmer som Gökboet och Shock Corridor.

 

Han gör det med bravur. Allt medan filmen lider byggs en suggestiv stämning successivt upp. Den tidigare nämnda musiken har stor inverkan, men även att de sekvenser då Daniels drömmar och minnen skildras blir allt mer skräckfilmskusliga ju längre handlingen fortskrider bidrar starkt. Den gamla klyschan att man sitter som på nålar har aldrig passat bättre än för att beskriva den verkan Shutter Island har på en som åskådare. Man är aldrig säker på vad som ska ske härnäst eller vem av karaktärerna man kan lita på. Scorsese använder sig väldigt skickligt av korta moment, ibland bara sekundlånga ögonblick, för att vrida upp mystiken ytterligare. En kvinnlig patient med ett allt annat än vänligt utseende gör hysch-tecken mot Daniels och Chuck, Daniels hittar ett kryptiskt meddelande under en golvplanka i Rachels rum och en annan patient uppmanar skriftligen Daniels till flykt under ett förhör. Det är dessa korta sekvenser, när man oroligt skruvar på sig i biostolen, som tillsammans utgör grundbulten i Shutter Island.

Man kan bara konstatera att cineasten Martin Scorsese kan sin filmhistoria på sina fem fingrar. Han har med Shutter Island blickat tillbaka i historien, tagit den tyskexpressionistiska penseln från gamla mästare som Fritz Lang och F.W. Murnau som vore den en stafettpinne, och med den målat sin egna filmtekniskt fulländade och oerhört rafflande version av Dennis Lehanes roman Patient 67. Om du inte läst boken väntar något av det mest nervkittlande och adrenalineggande du kan se på vita duken. Shutter Island är en fullkomligt makalös filmupplevelse vilket också gör den till 2010 års bästa film. Det faktum att denna pärla förbisetts av Oscarjuryn (Inte en enda nominering!)är minst ett lika stort mysterium som Rachel Solandos försvinnande.

Fakta:

Regi: Martin Scorsese

Manus: Laeta Kalogridis

I rollerna: Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Michelle Williams, Max von Sydow m.fl.

Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=5iaYLCiq5RM